Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/564

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

upbygga et Capell, hvartil Anscharius köpte en tomt til Prästegård: Med så wäl förrättade ärender[1] reste Anscharius bort och dog sedan i Bremen A. 869[2]. Erimbert reste tre åhr efter Anscharii bortfärd til Frankrike, då Ansfrid, en Dansk Lärare, blef af Biskop Gautbert skickad til Sverige: Denne for strax tilbaka, då han fick höra Gautberts död; ty skickade Anscharius i hans ställe en Raginbert, som blef dräpen af Röfvare i Sleswik; men strax derpå Rimbert, en Dansk, som intil A. 870. giorde stor upbyggelse i den lilla Svenska kyrkan[3]. Men lämnom nu på en tid dessa tysta och spakfärdiga saker, hvilka liksom en stilla bäck arbetade sig fram genom många motstånd til dess de blefvo en stor Sjö: Talom i det stället åter om blodsutgiutelser och wapnebrak.

10. Sveriges Öfver-Konung Biörn Järnsida war wid denna tid snart i Engeland och snart i Frankrike, der hans Fält-Herre Hasting sköflade och brände Mans, då ock Gref Robert, en stamfader för Captingiska huset, måste tilsättia lifvet[4]: men i Engeland begynte nu Lodbroks Söner för alvar det i några åhr beslutade kriget, at hämna deras Faders död: Ifvar Benlös[5], äldste Brodren och Anföraren i detta hämde-krig, hade länge brukat kallsinnighet; men nu hade et tilfälle yppat sig för hans upsåts wärkställighet: Osbert, en Konung i Northumberland, hade wåldtagit Yorkiske Jarlen Biörn Bo-Karls hustru, då hennes Man war borta, at bewaka siö-kanten mot Nordiska Skiepp: Deraf hade

  1. cfr. Helmold. Chron. Sclav. ap. Örnh. p. 57.
  2. Örnh. Hist. Eccl. c. 21. it. Breviar. Vit. S. Ansch. Lambec.
  3. Örnh. Hist. Eccl. c. 24. &c.
  4. La Pere Daniel. H. de Fr. T. 2. p. 98.
  5. Namnen äro af denna Tidsens Scribenter illa bråkade, så at Ifvar kallas Hivais i Gibsons Annaler (ad A. 870.).