Den här sidan har korrekturlästs
Göta-elf [1] gent öfver Skagen eller ändan på Jutland [2] och har sin första hufvudfiäll i Otterhällan vid Göteborg eller i Germans-hufvud [3] mellan Göteborg och Marstrand, gåendes sedan i en kädja på båda sidor om Göt-elfven [4] och stundom på en bredd af mer än 20. Svenska mil hela trakten upföre emellan Sverige och Norige, både öfver och under watn, ända til Lapland, der det giör sin största bukt under namn af Sävis-vari [5] eller Seve-bärget [6] hvaraf
- ↑ Ad grad. lat. 58. long. 33.
- ↑ Det går liksom under watnet altifrån Göteborgska sidan til Iutlands udde eller Skagerref, giörandes en utgrund eller wall, som är mindre brådjup, än hafvet der omkring, och på hvilken bästa fiskefänget är i den siön.
- ↑ Germans-hufvud, Caput Germaniæ, som Plinius omtalar L. 4. Belg: Hermanshoft. cfr. Tacit. de Germ. &c. Der begyntes Germanien, efter de gamle Romares mening, begripandes uti sig alla wåra Scandiska öjar. cfr. J. J. Malcow. Geschichte der teutsch. L. I. § 2.
- ↑ Göta-elf, Goth-elba. v. Ad. Brem. de sit. Dan. &c. C. 229. Lucanus kallar henne Albis fluvius, Elbeströmen, och säger, at hon faller ur fiällarne och löper genom Götiska folken uti stora Hafvet.
- ↑ Wari, Wuori, betyder Bärg på Lapska, gammal Finska och Estiska.
- ↑ O. Rudbeck, fil. in Act. Lit. Sv. Ups. Vol. 3. &c.
