Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/575

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Rhen- och Mosel-strömmarne af en ännu talrikare Nordisk krigshär öfverswämdes.

18. Sigurd Ormöga[1], som eljest kallas Sigfrod, Ragnar Lodbroks Son[2], kom nu med sin Släkting eller Under-Konung Gunfrod eller Godefred från andre härnader in i Moseln til Haslov, der han satte sit hufvud-läger, och lade hela landet under sin lydnad: Liege, Mastricht, Tongres, Cöln, Bonn, Zulpich, Julich, Aken, Trier, Mets och flera orter, Slott, Abbotskaper och smärre städer blefvo antingen sköflade eller förstörde: Biskop Wenelon i Mets, Gref Adelard och åtskillige behiärtade Landsens Inwånare satte sig wäl til motwärn; men blefvo nederhuggne[3], så at her war en almän jämmer: Carl den Tiocke war då Romersk Kejsare: Han samlade den största krigsmakt, som man då på lång tid sedt i Europa, och angrep Sigurds läger wid Haslov om sommaren A. 882; men efter et skarpt fäktande på båda sidor war han lika när sit ändemål: den 21. Julii blef en så stor Solens förmörkelse med blixt, orcaner och stort hagel, at bägge lägren förskräcktes: De slagne kroppar förgiftade ock luften, at siukdomar yppades på båda sidor: Då talades om förlikning: Sigurd reste sielf til Kejsaren och föreslog fred med trenne wilkor: At han och hans Folk skulle få en stor Summa penningar, at han skulle behålla sit läger wid Haslov, utan til at oroa Kejsarens land, och at hans Medbroder Gunfrod[4] skulle få det landet i Frisland, kanskie

  1. ↑ v. supr. §. 12.
  2. ↑ Sturl. T. 1. p. 221. in Add. cfr. Le P. Dan. L. c.
  3. ↑ Le P. Dan. L. c. p. 168. 169.
  4. ↑ Denne Gunfrod fick då ock Gisela, Lotharingiske Konungens Lotharii naturliga Doter til hustru: Hennes Broder Hugo blef inbegrepen i denna fred: Han skulle afsäja sig Lothringska Kronan; men få inkomsterne af Biskopsdömet Mets: Hade han sedan hållit sig i stillhet, så hade han en tid derefter ej mist ögonen och dödt som fånge i S. Galls Kloster. Gunfrod tilböd sig ock wid denna Freds-Handel, at blifva Christen: Han blef ock wärkeligen döpt i Coblentz, der Kejsaren sielf stod fadder til honom. A. 882. v. Le P. Dan. L. c. p. 171. 176.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/575&oldid=427122”