Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/576

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Grefskapet Dorstrat, som fordom Nordiske Konungar och sidst den svenske Eric[1] hade innehaft[2]. Alt detta blef samtyckt och krigshärarne åtskildes; men åhret derpå under en upkommen träta emellan Carl den Tiocke och Caroloman woro de åter i rörelse: Normännerne ryckte in i Frankrike til Laon, Soiffons, Noyon och satte alt i eld och blod: De kommo A. 884 med nya krafter in i Somme-strömmen, de intogo åter Amiens och injagade öfver alt en sådan skräck, at Caroloman, som dog strax derefter, ej annat råd hade, än at köpa sig fred.

19. Men knapt war Carl den Tiocke på Franske Thronen efter Caroloman förän han rönte detta Folks wahna, at ej begripa en Efterträdare under samma Fred, innan han den betalt med en lika penninge-summa: Gunfrod wille likwäl sättia en annan färg på sit fredsbrott, innan han lydde Sigurd, sin Öfver-Konung: Han tackade Kejsaren genom sina Sändebud för det landet han fådt i Frisland; men som der ej wäxte win, så påstod han at få Coblenz, Andernac och några trakter deromkring, hvaremot han gerna wille wara Kejsaren til tienst: Carl begärte tid, at betänka sig, och skickade til honom en Grefve Henric under skien, at handla om Fred; men i wärket, at öfverrumpla honom oförvarandes:

  1. v. supr. §. 16.
  2. Le P. Dan. L. c. p. 171.