wäl en gång Odon utom wallen til tals, ärnandes giöra med honom som Gref Henric med Gunfrod[1]; men denne tapre Höfding slog sig lyckeligen igenom til sit folk igen: då ledsnade Sigurd och wille uphäfva belägringen; men han hade med sig månge Konungar, som ej woro af samma tanka: Han befalte då en almän storm; men som den åter misslyckades, så war denne häftige Konung ej mer at hålla qvar: Han bröt up med sit eget folk, plundade många orter i Frankrike och stadnade ej förän i Frisland, der han blef mördad av förrädare. Men ännu warade Parisiska Belägringen, som redan lagt många ögon tilsamman och (som tycks) bland andra i blomstrande ungdomen Biörn Ericsons af Sverige, hvilken efter all liknelse warit antingen en af de tvenne Konungar, som her tilsatt sina lif[2] A. 886 eller ock fem åhr derefter, som strax skall berättas[3]. Han hade hemma i sit Hof lämnat efter sig tvenne späde Söner, som frambättre skola omtalas.
21. Svenske Konungen Eric Refilson war förmodeligen bland dem, som höllo ut för Paris i det längsta: Pesten kom bland de Franske och det såg illa ut med staden; men Gref Odon högg sig igenom de belägrade med friskt undsättnings-manskap från Kejsaren: Mot Gref Henric woro de Nordiske lyckeligare: De hade kring lägret giordt diupa grafvar, dem de gömt under en falsk gräswall, och när Grefven kom antågandes med en krigshär til stadens hiälp, föll han i en sådan grop: Han blef der ihiälslagen och hans Folk deraf modfält drog sig tilbaka. Carl den Tiocke kom då sielf med en stor makt, at undsättia sin hufvudstad: men när Normännerne trygge
