Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/578

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

20. Den tidens Paris war ej likt det nu warande, som för detta är sagt[1]; men Sigurd fann der likwäl mer motstånd, än han förmodat, och mer än hans Fader der funnit fyratio åhr tilförne: Gref Eudes eller Odon Robertson, som sedan blef Konung i Frankrike, war då Befählhavare i staden, den han försvarade med stor mandom: Sigurd brukade alla de fältgrep och belägrings-wärktyg, som den tiden woro brukelige: Stora Bockar[2], Skärmtak[3] och rullande Bålwärk[4] blefvo her anwände och många stormar wågade: men her giordes et lika oförskräkt motstånd och manliga utfall: Lägret utskickade ströfvande flockar kring hela bygden, som upbrakte lifsmedel och fångar: De Nordiske woro då så förbittrade öfver stadens fasthet, at då de gingo til storms, slogo de ihiäl fångar, at upfylla grafven: De tänkte bränna up broarne och sättia eld i tornen: men alt war fåfängt[5]: Sigurd lockade

  1. v. supr. c. 16. §. 11.
  2. Desse kallades hos de Romare Catapultæ och Arietes, Gall. Beliers, stora machiner, at kasta buller-stenar med, til at förkrosa muren och slå ihiel folk. v. supr. c. 8. §. 20.
  3. Skärmtak woro de gamla Romares Vinæ, Crates, Plutei, som de gamle Svenske kallade Stora Flaka (v. supr. c. 8. §. 20.), Timmerskiul, hvarunder Soldaten stod betäckt, medan han grof sig igenom wallwäggen.
  4. Rullande Bålwärk woro Torn, upfylta med Soldater: Dessa Torn kunde rullas eller framskiutas in emot Fästnings-tornen, med hvilka de woro lika höga, så at deraf beqvämligen kunde skiutas på de belägrade.
  5. Det mindre Tornet på den sidan, der nu är lilla Chatelet, förstördes likwäl i grund. v. Le. P. Dan. L. c.