Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

på wåra land-taflor. Botniska[1] wiken har då utan twifwel gådt närmare in til hvita Hafwet, dit man förmodeligen kunnat fara siöledes genom Uleå-elf och träsk, så wäl som ock genom Ladoga och Onega-siöarne, så at Scandinavien wärkeligen warit en Öö[2]. Denna har åter bestådt af mångfaldiga mindre, ända ned til Öresund, hvilkets watn stigit så högt up i landet, at man kunnat lägga med långskiepp in til Lund[3] i Skåne[4]. Mälaren syns hafva watnat och kringskurit många nu wida frånskilda bygder i det egenteligen så kallade Svea-Rike, altifrån Norrland til Kålmorden, och blandat sig ihop med hafvet på flera ställen, än genom det enda utlopp han nu har wid Stockholm[5]: Så at man ock säkerligen långt efter den tiden kunnat segla med stora fartyg öfver det smala land, som nu skiljer salta och friska watnen wid Söder-Tälje[6]: Ännu åhr 1030. war en Segel-led från Upsala genom Dannemarks- och Lagga-soknar och så widare genom Roslagen ut til Östersiön[7]. Somen, en stor siö i Östergöthland och Småland, som efter all

  1. ↑ Botn, hafsdiup, (fundus, maris) har samma betydelse som Golf, (fundus, pavimentum) hvilket nu på så många språk betyder Haf.
  2. ↑ A. Cels. i Sv. Wett. Acad. Handl. 1743. I. qu. cfr. H. Grot. prol: ad Hist. Goth. Wand. &. Longob. p. m. 89.
  3. ↑ Lund räknades i början af 1100-talet för en Siö-stad. v. Sax. Gr. ed. Stephan. c. 12. p. 227. ap. Sv. Bring. Mon. Scan. L. in marg. cit.
  4. ↑ Orm. Storolfs. Hist. ap. Sv. Bring. Monum. Scan. P. I. cont. 3. cfv. Bortholin. Ant. Dan. p. 159.
  5. ↑ Förutan andra ställen har Mälaren gådt til hafs från Gripsholm eller Mariefred til Trosa.
  6. ↑ Telje, Tilja, betyder Bro, som der utan tvifvel warit, då bägge siöarne på det stället flutit ihop.
  7. ↑ E. Benz. Coll. Hist. patr. And. Cels. L. c. &c.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/59&oldid=426351”