Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

på wåra land-taflor. Botniska[1] wiken har då utan twifwel gådt närmare in til hvita Hafwet, dit man förmodeligen kunnat fara siöledes genom Uleå-elf och träsk, så wäl som ock genom Ladoga och Onega-siöarne, så at Scandinavien wärkeligen warit en Öö[2]. Denna har åter bestådt af mångfaldiga mindre, ända ned til Öresund, hvilkets watn stigit så högt up i landet, at man kunnat lägga med långskiepp in til Lund[3] i Skåne[4]. Mälaren syns hafva watnat och kringskurit många nu wida frånskilda bygder i det egenteligen så kallade Svea-Rike, altifrån Norrland til Kålmorden, och blandat sig ihop med hafvet på flera ställen, än genom det enda utlopp han nu har wid Stockholm[5]: Så at man ock säkerligen långt efter den tiden kunnat segla med stora fartyg öfver det smala land, som nu skiljer salta och friska watnen wid Söder-Tälje[6]: Ännu åhr 1030. war en Segel-led från Upsala genom Dannemarks- och Lagga-soknar och så widare genom Roslagen ut til Östersiön[7]. Somen, en stor siö i Östergöthland och Småland, som efter all

  1. Botn, hafsdiup, (fundus, maris) har samma betydelse som Golf, (fundus, pavimentum) hvilket nu på så många språk betyder Haf.
  2. A. Cels. i Sv. Wett. Acad. Handl. 1743. I. qu. cfr. H. Grot. prol: ad Hist. Goth. Wand. &. Longob. p. m. 89.
  3. Lund räknades i början af 1100-talet för en Siö-stad. v. Sax. Gr. ed. Stephan. c. 12. p. 227. ap. Sv. Bring. Mon. Scan. L. in marg. cit.
  4. Orm. Storolfs. Hist. ap. Sv. Bring. Monum. Scan. P. I. cont. 3. cfv. Bortholin. Ant. Dan. p. 159.
  5. Förutan andra ställen har Mälaren gådt til hafs från Gripsholm eller Mariefred til Trosa.
  6. Telje, Tilja, betyder Bro, som der utan tvifvel warit, då bägge siöarne på det stället flutit ihop.
  7. E. Benz. Coll. Hist. patr. And. Cels. L. c. &c.