908, oaktadt både Modrens[1] och hela Släktens förböner, så at ock icke den synnerlige wänskap han hade för Rolfs Fader Ragvald Möre-Jarl kunde blidka hans sinne[2].
9. Då gaf sig Rolf med sine Askemän[3], Hallänningar, Skåningar, Nordmän och Danske, åter til siös, at hämna sin harm på andre länder: Han rusade på Frankrike och upfylte Seinen, Loiren och Garonnen med sina Skiepp: Nantes, Angers, Le Mans, Clermont och Orleanois blefvo intagne och sköflade: Et nederlag wid Abbotskapet Fleury hindrade honom ej, at belägra Chartres, der Inbyggarne under Biskop Wantelm beslöto, at giöra et tappert motstånd: Richard, Hertig af Bourgogne, kom dem til undsättning just då Rolf stormade staden; men blef tilbakaslagen: Dock när de belägrade strax derefter under Biskopens anförande[4] giorde et manligt utfall och Richard i det samma å nyo angrep fienden, måste Rolf draga sig tilbaka til sit läger och sedan til Roüen, det han långt förut hade befäst: En del af hans Här, som ej kunnat följa honom, förskansade sig på en högd och blef anfallen af nye Franske troppar under Grefven af Poitiers; men slog dem tappert til rygga: dock, när begge Franske krigshärarne begynte ordenteligen belägra denna högd, woro Nordmännerne illa deran: Imedlertid woro de ej rådlöse: Någre af dem
- ↑ Rolfs Moder hette Hilder, Rolf Nefias eller Stornäsas Doter.
- ↑ Sturl. T. 1. p. 99. 100.
- ↑ v. supr. c. 12. §. 9. in not. it. c. 14. §. 11.
- ↑ Biskopen lät då bära för sig allehanda Helgedomar och Jungfru Marias Särk (Le P. Dan. L. c. p. 216.); men sådant lär minst hafva bidragit til Segren.
