Eric så när, at begge i samma gård blefvo undfägnade.
16. Åke war en af den ortens rikaste Odalsmän: Han bodde nu emellan desse tvenne makter och wiste ej hvilkendera han skulle lyda: Wärmeland hade wäl en tid tilförne blifvit styrdt af Halfdan Hvitbens Jarlar och lydt under hans närmste Efterträdare i Norige[1]; men Sveriges Konungar hade sedermera återtagit sina rättigheter: Åke fann sig efter häfd och Lag wara Konung Eriks undersåte; men i hiärtat erkände han för sin Öfverhet den Norske Ynglinga-Gren, hvars öde hans Fäder hade fölgt, då de med Olof Trätelja flyktat från Sverige[2], i synnerhet som han ock sielf tient Harald Hårfagers Fader Halfdan Svarte. Han war nu således emella tvenne eldar; men han mente sig hafva funnit den försiktigaste utwäg: Begge Konungarne woro i neigden: Han lät biuda dem begge til måltids på samma dag: Sina wanliga gästebuds rum kunde han ej neka sin äldsta Öfverhet, så at Eric blef ledsagad i en gammal Sal med brukad wäggbonad, hvartil äfven bord-redskap och dryckshorn svarade, som dock woro på den tidens hederligaste wis utarbetade: För Harald, som främmande, lät han deremot alting nytt tillaga: Han lät i hast upslå en ny Sal med ny bekläding och betiena Norska bordet med nya mat och dryckes-käril, hvaraf det således syntes präktigare, än det Svenska; men på ingendera sidan fattades den bästa undfägnad, som kunde åstadkommas: Denna Åkes sluga uträkning blef likwäl hans olycka; ty hon blef af örontaflare för Konung Eric uttyd i wärsta mening[3].
- ↑ v. supr. c. 14. §. 28.
- ↑ v. supr. L. c. §. 26.
- ↑ Sturl. T. 1. p. 88. 90.
