Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/613

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

landsort mer eller mindre hemma i sit Rike: Dock nedlades icke hans löfte angående Alfhem eller Wiken[1], som frambättre skall omtalas, ej heller försummades landsens försvar och fienders tuktan af de Svenske Med-Regenter och trogne Riksföreståndare af Ringiska Ynglinga-Ätten, dem jag åter korteligen will omröra.

19. En gammal Eric Amundson af detta hus[2] hade nu dödt wid pass A. 903. eller då Harald Hårfager regerat i tio åhr som Enewålds-Herre öfver Norige[3], och kan wäl hafva warit den samme, som kommit med denne Konung på en gång til Åke Bonde i Wermeland[4], hvarom jag ingenting wisst kan sluta[5]: Hans frände Inge eller Ring i Forn-Sigtuna hade en Son Olof[6], som nu äfven ändat sine dagar wid pass A. 906[7] och warit en mycket wördad Konung: Han hade, liksom nu en tid hela Sverige, blifvit upretad emot de Danske för den olofliga åtrå de haft til Curland och hela Hvitserkska Arfvet på 860-talet, som för detta är berättadt[8], eller af något annat Nabo-kif, då en Helge förestod Danske eller Jutska Riks-Styrelsen: Han hade angripit dem med all makt och lyckan hade så gynnat hans tapperhet, at han intagit Dannemark eller åtminstone Jutland[9] och der i sex åhr regerat[10]. Tvenne hans Söner Sigurd[11] och Knut[12] blefvo då Jutlands Konungar[13]:

  1. ↑ v. supr. §. 15.
  2. ↑ cfr. Ad. Brem. H. E. c. 51.
  3. ↑ Sturl. T. 1. p. 105.
  4. ↑ v. supr. §. 15. 16. 17.
  5. ↑ v. supr. §. 12.
  6. ↑ cfr. Ad. Brem. L. c.
  7. ↑ MS. Porsian. ap. J. P. de Ludevig. Reliqu. MSter. T. 9. p. 8.
  8. ↑ v. supr. c. 17. §. 13. cfr. J. Wild. ad Puff. c. 19. p. 331.
  9. ↑ Ad. Brem. Hist. Eccl. c. 40.
  10. ↑ MS. Porsian. ap. J. P. Ludevig. L. c.
  11. ↑ Denne Sigurd är kallad Gyrd och i Porsiska Manscriptet Siguard eller Siort Falle. cfr. J. Wild. ad Puff. p. 337.
  12. ↑ Knuts namn är än wärre åtgångit, än hans Broders: Adam. Bremensis (H. E. c. 40.) kallar honom Ehnob, Saxo Eginuppus, Witekindus (Gest. Sax. L. 1. sub sin. p. 15.) Chnuba eller Nuba, Sigebert. Gemblacensis (ad A. 935.) Chuipia; men Ditmarus (L. 1. p. 327.) kallar honom änteligen rättast Knuto (cfr. J. Wild. L. c. c. 19. p. 333.).
  13. ↑ cfr. Vit. Ol. Trygg. Scalholt. P. 1. c. 70. p. 69. & Addend. Sturl. T. 2. p. 458 &c.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/613&oldid=427186”