i hans barndom af siu eller otta åhr, för Svensk Öfver-Konung och sin Efterträdare på Upsala Thron. Eljest skall Eric hafva warit en god och rättwis Konung, som utan högdragenhet lämnat sig åt sine Undersåtare och hördt med mildhet hvad de haft honom at föreställa[1].
22. Det tycks som Eric några åhr tilförne eller, som sagt är[2], A. 926. giordt et krigs-tåg til Nederland och Frankrike, emedan samma makt, som nu imedlertid hulpit andre Normänner, at underkufva Bretagne, just från Sverige wid denna tiden hade widare bistånd: Inge[3] Olofson anlände til den orten med sin flotta wid pass A. 932[4]: Han hämnade det nederlag, som hans Landsmän af Bretonerne lidit, lät ihielslå ganska månge, som satte sig til motwärn, och tog hela Bretagnen i besitning[5]: Om Eric Emundson af denne framgång sig widare betient til at ansättia Frankrike med härnad och sköfling, är obekant; men säkert är, at A. 936. fortsattes dessa krigsrörelser, och några år derefter blef Frankrike åter angripit af en stor Hednisk Här från Norden, som dock antingen af Konung Ludvig Ultramarin eller Hugo den Store fick dryga nederlag[6]. Bland desse wapneskiften trycks Eric Emundson hafva slutat sine dagar wid pass A. 943. Hans Son blef således i sin friskaste ungdom ensam Öfver-Konung i Upsala; men Inge Olofson hade under Eriks frånwaro och Biörns yngre åhr förestådt Riket med mycken styrka: Han regerade
