Den här sidan har korrekturlästs
i synnerhet öfver Wästergötland[1] hvilket han från den nyss upstigna Norska makten wäldeligen försvarade, då han äfven förmodeligen icke eftersatt eller åtminstone ej lämnat oförsökt, at rycka Wiken eller Bohuslän ur de Norskes händer[2], emedan Harald Hårfagers Söner[3] derom sins emellan lågo i så blodiga trätor[4]. Denne berömlige Konung tycks hafva blifvit död wid pass A. 950. och lämnat efter sig en Son Emund, den man kallat hin Slemme.
- ↑ Man har i förra Seculo funnit et gammalt Dom- eller Synings-bref med runor skrifvit, som A. 1636. af Witekindi blifvit öfversatt, hvilket denne Konung Inge med mycken sannolikhet kan tilskrifvas: Det lyder sålunda: Jag Inge, de Raske Wästgötars Koung, reste på hin Gille Odens dag til ärlig Peder Matsons säte Svansiö, hvilken kifvade med ärlig Bengt Månson på Torstorp om rätta Ägoskilnad deras, och besåg jag den på Gille Tor-Gudens dag med tolf Drottar mine och dömde rätta skilnaden wara i Räckekärr, stora hvita sten, Svartsiö Måsse-lag, söder i Klef, så ock i Hängsle-Biörk, der wrånger Olof, som broder sin i högsäte drap, den Gille Tor Guden offrad är, och förän Solen nedergick, böd jag wid hin Gode Tor-Guden, at ingen skulle giöra sig med Brynjan sin annan rätt, än jag skipat. At heruti finnas namn, som icke utan af Christne blifvit brukade, är ej underligt, när man besinnar, huru Christendomen nu i lång tid så småningom rotat sig, särdeles bland Adelen och i de från högsta Afguda-offret längst belägna orter.
- ↑ v. supr. §. 18.
- ↑ Efter Hertig Guttorms död hade Harald Hårfager gifvit Wiken åt sin Son Guttorm, som sedan blef ihielslagen af Siöröfvaren Sölfve Klofe i Elwar-qwisslar eller Göta-Elfs åminne. v. Sturl. T. 1. p. 105. 109.
- ↑ cfr. Sturl. T. 1. p. 125. 128.
