23. Christna Läran i Sverige hade nu en tid mycket blifvit wårdslösad af de Hamburgske Siälesörjare[1]; men så hade hon likwäl så fäst sig, oaktadt Afguda-dyrkarnes nit och ifver, at hon icke aldeles war utrotad[2]: Her war åtminstone en underlig blandning af Christendom och Hedendom, så at man höll den Alsmäktige för ypperst bland sine Gudar; men med så tiocka begrep om det Höga Wäsendet, at man drack Frälsarens skål bland Drottars och Afgudars[3]: Unni, en Gudfruktig
- ↑ v. supr. §. 7. cfr. Ad. Brem. ap. Örnh. H. E. p. 120.
- ↑ Helmold. Chron. Sclav. ap. Örnh. H. E. L. 2. c. 3. §. 30.
- ↑ Renhielm (in not. ad Ol. Tryggas. c. 24. ex
Collectan. Buræi p. 775.) anförer en drycks-wisa om Julen
til Frälsarens ähra, som kan hända är något yngre än
denna tid: men är dock et fullkomligt bevis af förste
Christendomens grofhet och förargeliga blandning med
Hedniska sedvanor: Buræus har giordt detta qväde
tydeligare efter wårt språk: Bland annat läser man deruti
följande:
Danne-Svena dricka Guds minne,
Och alle måge glädia sig, som her äro inne:
Johan hafver Christi skål uppå sin hand,
Signe honom Gud Fader, Son och den Helige And:
Gud låte honom lefva och trifvas,
Synder och sorger fördrifva,
Genom den Helige And.Men ingen ting kan mer bewisa denna sak, än Danske Konungens Sven Tiugoskeggs Graföl efter hans Fader Harald Gormson (v. Sturl. T. 1. p. 246.), i hvilket Lag woro mäst Hedningar och Half-Christne: När Konungen druckit sin Faders minne, drack man öfver alt Christi skål med stora horn, sedan Ängelen Michaels, sedan giorde man löften på Hedniskt wis.
