fången[1] och måst lösa sig med anseliga förmåner och skänker A. 945, hvarigenom han blott til namnet blifvit Konung[2]: Då hade Ludvig förbundit sig med Germaniens Konung Otto den Store af Saxen, som blef Romersk Kejsare, uti hvilken Harald fick en starkare fiende, som ej allenast tvingade honom och hans Son til Christna Läran wid pass A. 950[3], utan ock höll honom i wördnad så länge han lefde: Hans Son Otto den andre grep saken ännu alvarsammare an, fastän öfver tolf åhr derefter, då denne Kejsare kom med en stor krigsmakt in i Holsten och til Danawirke, en lång mur med en diup graf tvert igenom landet emellan Öster- och Wästersiön, som i Kejsar Carl den Stores tid warit börjad[4]; men nu blifvit förnyad och med et befäst Torn emellan hvart hundrade famnar försedd[5]: Der blef en häftig Slaktning, uti hvilken Håkan Sigurdson, Haralds Jarl öfver Norige, bistod de
- ↑ Hans betsel blef afhuggit, så at han ej kunde rida undan, utan blef fången af en Dansk Soldat; men denne lät beveka sig af löften, at han ledsagade Konungen til Laon, der han kom ur wägen: dock Bernhard den Danske skrämde så Soldaten, at han måtte bekänna huru han giömt Ludvig på en Holme i Seine-strömmen: Derifrån fördes då Konungen til Roüen och tvingades til den ömkeliga freden, hvarigenom han miste hela sin myndighet; men Prins Richard fick hela sit land igen. v. Le P. Dan. L. c.
- ↑ Le P. Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 276. 277. 281.
- ↑ cfr. J. Wild. ad Puff. p. 369. 377.
- ↑ Le P. Dan. L. c. T. 1. p. 494.
- ↑ Sturl. T. 1. p. 227. 228.
