Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/625

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Danske: men den unge Norske Prinsen Olof Tryggason de Kejserlige: Desse måste i förstone wika til rygga; men ändteligen sedan Danawirke blifvit upbrändt, slog Kejsaren hela Danska krigshären wid pass A. 974. och utbredde sin makt in i Jutland och på de Danska öjar[1]: Staden Otensee skal antingen efter denne Otto eller efter hans Fader hafva fådt sit namn, som et märke, huru långt han warit inne i Dannemark[2]: Harald, som för Kejsaren wikit undan, war glad, at han af honom kunde få fred och sit Rike igen med wilkor, at han bättre skulle wårda sig om Christna Läran[3].

3. Håkan Jarl Sigurdson hade wid detta tilfälle äfven blifvit tvingad, at låta döpa sig: Otto och Harald hade antwardat honom en hel hop Präster med tilsäjelse, at han dermed skulle låta Christna alt sit folk i Norige: Detta förtröt honom så snart han fick råda sig sielf och kom ut på sina skiepp: Då satte han Prästerne i land och brydde sig hvarken om Christendom eller Kejsare eller Harald eller någon i werlden: Winden förde honom från Jutlands udde genom Öresund, der han härjade både på Skåne och Seland, in i Östersiön til Smålands- och östgöta-skären, hvarest han giorde sine Gudar et stort blodoffer: Han dömde af tvenne korpars flykt och skri, at detta offer war hans Gudar behageligt och lofvade honom ständigt lyckeliga wapn: Då brände han up sina Skiepp och for med mord och brand genom Östergötland, Småland och Wästergötland: Ottar Jarl[4] war i de orterne Konung Biörns

  1. ↑ Sturl. L. c. p. 229.
  2. ↑ Messen. Sc. Ill. T. 13. p. 23. Ad. Brem. Alb. Stad. & Svaning. ap. Floræum Flor. Ant. Scan. p. 60.
  3. ↑ cfr. Sturl. L. c. it. J. Wild. ad Puff. c. 21. p. 376.
  4. ↑ Denne Ottars Doter Ingeborg ägde Palne Tockison (v. supr. c. 18. §. 23. in not.), Höfding på Fyen, och war Moder åt Palne Toke, som skyltes för Danske Konungens Harald Gormsons död i Slaget under Seland i Isa-fiärden wid pass A. 984. Han war Danske Printsens Sven Tiugskeggs Fosterfader och bistod honom i detta Slag emot hans egen Fader: Eljest war han Wendiske Konungen Burislavs Ståthållare öfver Jomsborg i Pomern. Han ägde Olafr, Gref Staffans Doter af Engeland och war Fader åt Åke Höfding på Fyen, Wogn Åkesons Fader. v. Sturl. T. 1. p. 243 &c.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/625&oldid=427210”