Håkan och åtskilliga Printsar af Hårfagers ätt, hvilka om henne täflade, åmste lämna en tid derefter til Olof Tryggason, som snart skall berättas.
4. Medan Harald Gormson i Dannemark fruktade Kejsar Otto den Stores wrede, satt Sveriges Konung Biörn i stillhet och wältrefnad, lämnandes omsorgen om Nedra Görarike åt Emund Ringson[1] eller Ingeson, som nu efterträdt sin Fader[2] i Sigtuna, Wästergötland och den afdelning af länder, som denna Ringiska Släkt en tid syns hafva besuttit. Denne Emund samtyckte til en Gränseskilnad emellan Sverige och Dannemark, hvaruti han tycks aldeles hafva tagit efter skuggan och låtit afspisa sig med falska Ährebetygelser: Harald Gormsons Son och Fullmäktig Sven Tiugoskägg[3] war honom til mötes på Danaholm wid Göta-Elfs utlopp[4], tillika
- ↑ Adam. Bremensis (Hist. Eccl. L. 2. c. 15.) kallar honom Emund Erikson; men at Ring och Erik ofta blifvit hopblandade, är för detta anmärkt.
- ↑ v. supr. c. 18. §. 22.
- ↑ Tvi-skegg eller Tiugu-skegg kallades han efter skiägget war klyft i tvegge delar. Han fick ännu et namn då han blef döpt tillika med Fadren: Kejsar Otto, som stod Fadder til honom, gaf honom sit, så at han sedan kallades Sven-Otto. v. Sturl. T. 1. p. 232. Han räknades för Frillo-boren, äfven af Konung Harald sielf; ty hans Moder war Åsa, en ringa person, som förtiente födan med sömande och kallades derföre Söm-Åsa. cfr. J. Wild. L. c. p. 366.
- ↑ På denne Holme höllos ofta möten emellan Sveriges och Noriges Konungar, som framdeles mer kommer til at omröras: Han war delt i tre delar, så at Konungarne kunde wid et bord sittia hvar och en på sin grund. cfr. Torf. Hist. Norv. T. 1. L. 2. c. 1. p. 28. ap. J. Wild. ad Puff. p. 345.
