Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/630

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

5. Då hela Nordiska Monarchien deltes emellan Lodbroks Söner, som för detta är sagt[1], fick Biörn Järnsida Svea- och Göta-Riken, undantagandes Skåne, Halland och Blekingen, som tillika med Dannemark föll på den yngste Brodrens Sigurd Ormögas lott: Denna Land-delnig lades nu wid pass etthundrade åhr derefter i mötet på Danaholmen til grund, så at Halland, Skåne och Blekingen skilgdes genom sex Råstenar[2] från Wästergötland och Småland eller rättare sagt från Götarike A. 955[3]. Detta gick dem Svenskom mycket til sinnes, som därföre gufvo Emund det namnet hin Slemme, efter han warit så flat och slösaktig: Man menar ock, at denna hans gräntseskilnad gifvit första

  1. c. 17. §. 1.
  2. Gamla Fragmentet wid Wästgöte-Lagen säger, at sex stenar blifvit satte emellan Riken, den förste i Söderwasi, den andre i Danebäck, den tredie Kinna-sten, den fierde i Jurak-näs, den femte Hvitesten, den siette Brömse-sten emellan Blekingen och Möre.
  3. Bull. Pap. Agapet. supracit. & J. Wild. ad Puff. c. 21. p. 348.