Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/664

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

yngre af Dannemark, Hertig Palne Tockis Son af Wenden[1], som af Bremiske Ärke-Biskopien Libentius blifvit förordnad til Nordisk Apostel, giordt stor upbyggelse i den Späda Svenska Församlingen[2], liksom en tid förut hans Farbroder Odinkar den äldre: Han hade i Sverige mäktig skyldskap på sin Farmoders wägnar, som war Götiske Jarlen Ottars Doter[3] och dussutan stora medel til at wärkställa så heliga afsikter genom sin gifmildhet[4]. Gotebald, en Engländare, Folquard, en Tysk, och flere Lärare skola ock i början af Olofs regering til detta hälsosamma wärk med all flit hafva bidragit[5].

6. Men under dessa Olof Skötkonungs omsorger blef han af fiendtelig hand angripen i hiärtat af sit Rike: Tilförne är berättadt, huru hans Moder Sigrid låtit innebränna den Norske Konungen Harald Gränske, blott för det han begärte henne til Hustru[6]: Sådant kunde efter den gamle hedne grundsatser aldrig lämnas ohämnadt: Haralds Son Olof, som genom Olof Tryggasons försorg på sit fierde åhr blifvit döpt[7], hade näpligen tretton, när han wid pass A. 1007. härjade på Dannemark och sedan i Östersiön på Sverige, der Sigrids Son regerade: I Södermanlands Skiären utan för Sotholms härad råkade han en Siöröfvare-flotta[8], som anfördes af en Thord[9] eller af en, som är kallad Sote[10], dem han strax öfverwan: Sedan seglade han in i Mälaren och sköflade på alla sidor altintil Birka

  1. ↑ v. supr. c. 18. §. 23.
  2. ↑ Vast. Vit. Aquil. Ed. Benz. p. 23. Ad. Brem. H. E. L. 2. c. 26. 27. 34. 46. Abb. Stad. p. 117. Sax. Gr. L. 10. Alb. Cranz Mestop. L. 3. c. 38. 43. it. L. 4. c. 11. & 27.
  3. ↑ v. supr c. 19. §. 3.
  4. ↑ cfr. Mart. Petr. Abb. Sorens. Vit. Episc. Absal. in Odink.
  5. ↑ Vast. Vit. Aqu. p. 24. 25. Schol. in Ad. Brem. L. 2. c. 29. Cæs. Baron. L. 10. Abb. Stad. p. 113. 117. Cranz. Metrop. L. 3. c. 43. it. L. 4. c. 11.
  6. ↑ v. supr. c. 19. §. 18.
  7. ↑ Sturl. in Ol. Trygg. c. 66. p. 284.
  8. ↑ Desse Siöröfvare kallas af Skalden Ottar Svarte Svanbröder (v. Sturl. T. 1. p. 377.), förmodeligen efter de altid hållit sig på Siön. v. J. Wild. L. c. p. 398.
  9. ↑ cfr. Torf. Hist. Norv. ap. J. Wild. ad Puff. p. 398.
  10. ↑ Sturl. T. 1. p. 377.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/664&oldid=427273”