Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/664

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

yngre af Dannemark, Hertig Palne Tockis Son af Wenden[1], som af Bremiske Ärke-Biskopien Libentius blifvit förordnad til Nordisk Apostel, giordt stor upbyggelse i den Späda Svenska Församlingen[2], liksom en tid förut hans Farbroder Odinkar den äldre: Han hade i Sverige mäktig skyldskap på sin Farmoders wägnar, som war Götiske Jarlen Ottars Doter[3] och dussutan stora medel til at wärkställa så heliga afsikter genom sin gifmildhet[4]. Gotebald, en Engländare, Folquard, en Tysk, och flere Lärare skola ock i början af Olofs regering til detta hälsosamma wärk med all flit hafva bidragit[5].

6. Men under dessa Olof Skötkonungs omsorger blef han af fiendtelig hand angripen i hiärtat af sit Rike: Tilförne är berättadt, huru hans Moder Sigrid låtit innebränna den Norske Konungen Harald Gränske, blott för det han begärte henne til Hustru[6]: Sådant kunde efter den gamle hedne grundsatser aldrig lämnas ohämnadt: Haralds Son Olof, som genom Olof Tryggasons försorg på sit fierde åhr blifvit döpt[7], hade näpligen tretton, när han wid pass A. 1007. härjade på Dannemark och sedan i Östersiön på Sverige, der Sigrids Son regerade: I Södermanlands Skiären utan för Sotholms härad råkade han en Siöröfvare-flotta[8], som anfördes af en Thord[9] eller af en, som är kallad Sote[10], dem han strax öfverwan: Sedan seglade han in i Mälaren och sköflade på alla sidor altintil Birka

  1. v. supr. c. 18. §. 23.
  2. Vast. Vit. Aquil. Ed. Benz. p. 23. Ad. Brem. H. E. L. 2. c. 26. 27. 34. 46. Abb. Stad. p. 117. Sax. Gr. L. 10. Alb. Cranz Mestop. L. 3. c. 38. 43. it. L. 4. c. 11. & 27.
  3. v. supr c. 19. §. 3.
  4. cfr. Mart. Petr. Abb. Sorens. Vit. Episc. Absal. in Odink.
  5. Vast. Vit. Aqu. p. 24. 25. Schol. in Ad. Brem. L. 2. c. 29. Cæs. Baron. L. 10. Abb. Stad. p. 113. 117. Cranz. Metrop. L. 3. c. 43. it. L. 4. c. 11.
  6. v. supr. c. 19. §. 18.
  7. Sturl. in Ol. Trygg. c. 66. p. 284.
  8. Desse Siöröfvare kallas af Skalden Ottar Svarte Svanbröder (v. Sturl. T. 1. p. 377.), förmodeligen efter de altid hållit sig på Siön. v. J. Wild. L. c. p. 398.
  9. cfr. Torf. Hist. Norv. ap. J. Wild. ad Puff. p. 398.
  10. Sturl. T. 1. p. 377.