Christendomen[1], som ock, at Helgonens namn[2] genom dem blifvit odödligheten inwigde[3]. Ubir och Bali hafva också wid denna tid lefvat, som warit af de förnämste Runo-ristare i Sverige[4].
13. I werldsliga mål war Olof Skotkonung mindre fogelig, tålig och lyckelig, än i de Andeliga. På östra sidan hade hans saker haft god framgång: han hade wid pass A: 1015. lyckeligen hulpit Jarislav Waldemarson emot hans Bröder på Holmgårdske Thronen[5], hvarwid han kanskie efterlåtit honom större förmåner, än de Svenske tålt[6]; men wästerut fann han mer motstånd: Sven Håkanson, hans Svåger och Jarl öfver hans Norska Länder[7], blef derifrån utjagad af Olof Haraldson, så at han måste taga sin tilflykt til Sverige wid pass A. 1020[8]: Olof ärnade lämna Sven Jarl
- ↑ På en Runsten wid Salmunge i Upland läser man de orden: Gode Jesu tåle dessa Runor: Iubern och Heidi hafva ristat dem efter Fadren Irbern. På en dylik i Upsala: Gud giöre honom miskund: På en annan wid Asby i Edsbro-Sokn, Gunbiörn och Anbiörn och Siolatr efter sin gode Fader Tyko: Gud hiälpe hans Siäl och Anda bättre, än han giorde til: På en annan wid Sälna i Skånila Sokn: Justin, Joruntr och Biörn, Bröder, åt sn Fader Trums: Gud hiälpe hans Siäl och Anda och förgifve honom sina skulder och synder &c. På en annan wid Gryts kyrka: Ale och Olof efter Fadren Dialf och Svågren Inge: Gud lätte deras Siäl: förutan åtskillige, på hvilka man läser Gud och Guds Moder &c. (v. Ol. Cels. Mon. Sv. G. Temp. suis redd. in Act. Lit. Sv. Ups.) som alt styrker, at Runorne blifvit bibehållne under Christendomen.
- ↑ Til ex. Davids, Eskils, Sigfrids, Vinamans &c. v. Act. Lit. Sv. Ups. 1727. p. 321.
- ↑ Act. Lit. Sv. Ups. 1727. p. 321.
- ↑ Ol. Cels. Mon. Sv. G. Temp. mis. redd. in Act. Lit. Sv. Ups.
- ↑ v. supr. c. 18. §. 5.
- ↑ cfr. Orat. Torgn. infr. §. 16.
- ↑ v. supr. §. 4.
- ↑ Sturl. T. 1. p. 429.
