Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/678

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

nödigt krigsfolk, hvarmed han skulle draga genom Helsingeland och Jämteland in öfver Fiällen, när denne i det samma dog på et Siötåg åt Ryska sidan, som han imedlertid företagit[1]: Då wille Olof sielf utföra sin sak mot Norske Konungen: Först begynte han med lämpa: Han skickade wid pass A. 1021. sina Sändebud, As-Göte och Tor-Göte til sina Skattländer i Norige, hvardera med tolf Män, at der upbära räntorne; men de Norske svarade, at de ej kunde utgiöra skatt til tvenne Konungar: Sändebuden råkade Olof Haraldson i Trondhem och framburo sit ährende med hårda ord: Noriges Konung svarade med saktmod, at han ej såg hvad rätt Svea-Konung hade til hans Arf-Rike, hvilket likwäl af de Svenske lidit mycken skada, men at han dock woro beredd om råhren derpå följande, at möta honom på gränsen och bilägga saken i wänlighet: Asgöte lät sig dermed icke nöja: Han skilgde sig wid sin Följeslagare och begynte resa omkring i bygden, at indrifva utlagorne; men Olof Haraldson sände efter honom sine Gäster[2], som hängde honom tillika med sine tolf Män i en galge[3]: Torgöte reste med dessa tidningar til Konungen i Sverige, som från den stunden fattade til Norske Konungen et så häftigt hat, at ingen dristade sig i hans närwaro kalla honom Konung, utan blott efter hans skapnad Olof den Digre eller Tiocke[4]. Följande wåhren kom Olof Haraldson til Wiken eller Bohuslän, som då länge lydt under Sverikes Krona[5]: Öfver den delen åt Svenasund war Eilif den Götske Svensk Höfding; men öfver den Östre en Rhoe Skialge,

  1. Sturl. L. c. p. 432. 433.
  2. Enspännare eller Hakskytter.
  3. Sturl. L. c. p. 439.
  4. Sturl. L. c. p. 451.
  5. Sturl. L. c. p. 443.