Den här sidan har korrekturlästs
som hade sina gods på Hisingen: Begge desse blefvo innan kort tid af de Norske ihielslagne[1] och Olof Haraldson giorde i den Landsorten dels med wåld och dels med wilja hvad han behagade: Nödiga wahror, i synnerhet Salt och Sill, blefvo förbudne at införas genom Wiken til Wästergötland och fiendtligheterne utbruto på åtskilliga orter[2], hvaraf dock de Norske ej mindre skada hade, än de Svenske[3].
14. Ragvald Jarl Ulfson, Olof Skotkonungs frände, förestod den tiden hela Wästergötland, hvarunder Wiken nu räknades[4]: Han ägde en Norsk Prinsessa Ingeborg, Olof Tryggasons[5] Syster,
- ↑ Eilif lät öfvertala sig til et sammanträde med de Norske; men rätt som han upstod til at svara på Biörn Marskalks föreställning, fick han på nidiskt wis et hugg af Thore Långe, Höfvidsman för Olof Haraldsons gäster, at hufvudet flög af. Störste biståndaren, som Norske Konungen hade bland Inbyggarne i Wiken, war en Odalsman Bryniolf Ulfald eller Kamel, som derföre af honom fick en dyrbar wärja och Landgodset Wettaland (Sturl. T. 1. p. 446), der han bodde som Herse eller Länesman i Östra Wiken. Rhoe Skialge, den andre Svenske Höfdingen i Wiken, blef tillika med sine 30 män ihielslagen af en namnkunnig Norsk Wiking Eivind Urarhorn, som plundrade hans Fartyg, då han kom seglandes med upbruna Räntor (Sturl. T. 1. p. 447.).
- ↑ Torgöt Skarde, en Svensk, passade på Gudleik Gärdske, en Norsk Handelsfarare på Ryssland, som derifrån kom med kosteliga wahror för sin Herre: Han slog ihiel honom och hans folk under Öland och tog alt godset, hvaraf han ärnade det dyrbaraste åt sin Konung; men i det samma kom den Norske Eivind Urarhorn öfver honom i siön och tog rofvet tilbaka. v. Sturl. T. 1. p. 448 &c.
- ↑ Sturl. in Ol. Har. c. 67.
- ↑ cfr. J. Wild. ad Puff. c. 22. p. 407.
- ↑ v. supr. §. 2.
