Konung, hvaraf Amund och Olof giorde sig goda uträkningar; men alt detta blef ändradt wid Knuts återkomst[1]: Denne kom med mer än dubbelt så många skiepp som hans fiender, dem han råkade under Skånske wallen i östersiön wid utloppet af Helgeåå[2], der nu är Åhus utan för Christianstad[3]: De förenade hade der påfunnit et krigsgrep, hvilket Olof Haraldson wärkstälte: De hade dämt åen et stycke högre up, så at ej mer watn war nedanför, än som behöfdes til at åter komma ut på hafvet: När då Knut kom med sin Flotta, lade de sig något på sidan, medan han intog åmynningen, som en hamn, der han wille afbida andre morgonen, at då beqvämare öfverwinna de Svenske och Norske, men näpligen fick han tid at wakna, förän det updämde watnet rusade ut på hans Flotta, som med största skada och oreda wräktes ut i siöen[4]: Hans eget skiepp, som war ganska stort, drefs midt ibland de Svenska och omringades af en hop små Fartyg; men det blef strax undsatt af Ulf Jarl, som kom med en del af Danska Flottan, så at detta Siöslag strax i sin början tog ända: Nederlaget war oförnekligen på Knuts sida[5]; men de Förenade kunde ej utan förmätenhet fortsättia striden mot en öfvermakt af nästan 1000 Segel, som nu åter fådt sättia sig i ordning. Detta skiedde wid pass A. 1027.
24. Knut war nögd, at han dermed slapp ur fahran; men hvad, som mäst rädade honom, war det guld, som han både då och eljest i sielfva Norige lät utdela bland Olof Haraldsons Höfdingar[6], hvilka wid detta tilfälle äfven öfvertalte åtskillige
- ↑ Sturl. in Ol. Har. c. 158.
- ↑ Sturl. T. 1. p. 679. 680.
- ↑ cfr. Sax. Gr. Stephan. & Vellej ap. J. Wild. ad Puff. p. 448.
- ↑ Sturl. Ol. Har. c. 160.
- ↑ Sturl. T. 1. p. 682. 683. Gibson. Annal. ad A. 1025. Rap. Thoyr. T. 1. p. 411. cfr. Torf. Hist. Norv. P. 3. L. 2. c. 37. & J. Wild. L. c. p. 450.
- ↑ Sim. Dunelm. de Gest. Angl. ad A. 1027. & Radulf de Dicet. in Abbrev. Chron. ap. J. Wild. L. c. p. 457.
