Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/697

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

af de Svenske, så at då Konungarne lade in i Barewik på Blekingska kusten, skilgde sig 250 Fartyg från Svenska Flottan, som tykte förlångt wara lidit på hösten, at widare hålla siöen. Amund höll krigsråd och fann, at her nu ingen ting mer war, at uträtta, helst som ingen efter landsens Lag kunde tvingas, at längre ligga under segel: Han tilböd sin Svåger fri gästning med sit folk öfver wintren, då de imedlertid kunde öfverlägga, hvad til wåhren borde företagas: Laga-Ledungen öfver alt Sverige[1], som då giorde 1200 skiepp[2], kunde til den tiden med bättre flit utredas, än detta åhret kunnat skie i så stor hast och tysthet: Om Olof det ej wille, skulle han obehindrad få draga landswägen til Norige igen och niuta genom Sverige all betiening. Olof hade wäl gerna sedt, at man widare satt Knut i trångmål, hvartil han ock tydeligen wisade möjeligheten[3], men ändteligen öfverröstades han af de Svenske Höfdingar, som ej wille blifva infrusne, och äfven efter Amunds bortresa af sine egne Män, som mäst af Knut woro bestuckne, så at han måste tackla af sina skiepp i Kalmarenäs och fara genom Småland och Wäster-Götland til sit Rike[4]. Knut hade imedlertid i Roschild låtit slå ihiel Ulf Jarl, sin Svåger: Han hade länge burit til honom et agg, som af dess trogna tienst i Helge-å-Slaget ej kunde utplånas: Nu hade det utbrutit öfver et Schack-spel, der Ulf ej welat låta giöra sig orätt; men sagt i sin wrede några obetänksamma ord[5], som

  1. ↑ v. supr. c. 4. §. 12.
  2. ↑ C. Lund. not. ad L. 1. Upl. p. 117.
  3. ↑ Sturl. T. 1. p. 685 &c.
  4. ↑ Sturl. T. 1. p. 695.
  5. ↑ At upmuntra Konungen, som syntes tankfull, förslog Jarlen honom, at spela Schack: När då Ulf slog bort en Riddare, wille ej Knut, at det skulle gillas, utan befalte honom spela om igen, hvaraf Ulf blef så ond, at han kastade spelet omkull och gick ut: Löper du nu, Ulf Rädde, sade Konungen? Längre hade du lupit i Helge-åå, svarade Ulf, Om du kunnat: Du kallade mig ej Ulf Rädde, när jag skyndade mig til din hielp, då de Svenske handterade Eder alle som hundar (Sturl. T. 1. p. 687.). Om morgonen derefter lät Konungen genom en af sine Drabanter Ifvar Hvite slå ihiel Jarlen fram i Choret i Luciæ kyrka. Munkarne, som då stadnade med Mässan och igenläste kyrkan, förtiente sig wid det tilfället flera gods och mycket anseende.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/697&oldid=427306”