ej wänta på Knuts anfall, utan strax flytta kriget in i hans länder. Knut hade imedlertid kommit til Dannemark och giordt Konungen i Sverige en ansenlig beskickning med härliga skänker och fagra ord, at förmå honom, om icke aldeles på sin sida, åtminstone at hålla med ingendera: Men Amund hade bemött hans Sändebud ganska kallt och icke svarat det ringaste, hvilket dock Knut i de omständigheterne kunde räkna för et Svar. Han war nu under sina stora förslag til Engeland återrest, när Amund och Olof angrepo Dannemark, den förre med en Flotta af 350 Segel, den andre med 60 större skiepp: Olof lade Seland under sin lydnad och Amund Skåne[1], hvilket Olof Skot-Konung låtit Sven Otto, sin Styfader, tillika med Dannemark behålla[2]: Ulf Jarl Sprakelägg, som hade Knuts Syster Estrid til äkta[3], förestod Riket i sin Svågers frånwaro: Han hade på Jutland sammandragit största Danska Makten, den han höll sin Konung tilhanda: Nyss förut hade han låtit öfvertala sig af Drotning Emma, at utropa hennes och Knuts unge Son Hårda-Knut utan Fadrens wetskap för
- ↑ Sturl. L. c. p. 672.
- ↑ v. supr. c. 19. §. 18.
- ↑ Hans Fader Tyrgils Sprakelägg Biörnson war Sone-Son af Biörn, en Svensk Odalsman, som med någon förnäm Jungfru eller Fylkis-Konungs Doter rymt från Sverige, hvaraf man tagit den dikten om en Biörn, som i skogen wåldtagit en Prinsesa (Sax. Gr. L. 10. p. 193. cfr. Bromt. Chron. ad A. 1054. Col: 945.). Estrid, Ulf Jarls Fru, war Sigrid Storrådas Doter och således Svenske Konungens Olof Skot-Konungs Syster på Möderne; men på Fäderne K. Knuts, som war Olof Skot-Konungs Styfbroder. Ulf Sprakelägg hade således K. Amunds Faster til hustru.
