Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/699

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

någre utwalde wänner[1]: Han reste då med stor svårighet öfver fiällen och Eda-Skog genom Wärmeland til Wasbo i Wäster-Götland och derifrån in i Nerike, der han hos en ypperlig Man Sigtryg och hans Son Ifvar[2] drögde långt in på wåhren: der fick han också skiepp[3], hvarmed han seglade från Sigtrygs gård genom Hiälmaren[4] in i Mälaren, hvilket ock den tiden war ganska giörligt, då watnet steg wid pass femton alnar högre, än nu. Wid Svenska Hofvet lämnade han sin Drotning och sin Doter; men han sielf med sin Son stadnade ej förän i Holmgård, der Konung Jarislaw och Drotning Ingierd, hans Svägerska och förra Fästmö, bemötte honom med all huldhet: De tilbödo honom Bulgarien i förläning, om han ständigt wille blifva hos dem: Men han längtade til sit Rike, hvarifrån han nu fick en och annan tidning: Han lämnade sin Son i Holmgård och begaf sig med 200 män åter til sin Svåger Amund i Sverige, den han anlet om hielp. Laga-Ledings-tiden[5] war nu förbi: De Svenske hade ej heller särdeles lust, at slås emot de Norske,

  1. Desse woro Ragvald Brusason, Arne, Thorberg och Fin Arnasöner, samt Biörn Hallare, som dock fick lof, at resa hem igen (Sturl. T. 1. p. 732.). Fin Arnason blef sedan Jarl i Halland.
  2. Desse Herrar tyckas hafva bodt på Göksholm och warit den Släktens Stamfäder, af hvilken Riks-Föreståndarne Svante och Sten Sture den yngre samt flera hus i Sverige ursprungit.
  3. Sturl. T. 1. p. 732. 733.
  4. Genom Östra Hiälmaren förbi Eskilstuna och Torsilla har då utan tvifvel warit en segelled ut i Mälaren, liksom från Hiälmaren genom Öljaren och flere Siöar til Hafvet wid Nyköping.
  5. cfr. supr. §. 24.