den enda, som kunde gissa hvad det betydde: han gaf sin Konung denna uttydning: Om du ej, sade han, kan fara i luften som en Fogel, i bärgen som en Rotta, i watnet som en Groda, så är dig svårt at undfly Scythernes Pilar[1]. Då gaf Persiske Monarken sig på hemvägen: Om då Jonierne på Scythernes och Atheniske Höfdingens Miltiadis föreställningar hade welat upkasta broen öfwer Donau-Strömmen och giöra dem bistånd, så hade Darius warit förlorad, som nu änteligen med nesa och stor förlust kom hem igen[2].
10. Efter en sådan fahra gladde sig Scytherne af sin trygghet i sina bärg öfver hundrade åhr, under hvilken tid åtskilliga utflyttningar från dem skiedde, liksom förmodeligen ofta förut, til Wästra delarne af Europa[3], til Ungern, Påland, Tyskland,
- ↑ Scytherne höllos för de bäste Skyttar i hela werlden, hvarföre månge trodt dem fådt sit namn af Skiuta, jaga. cfr. Stralenb. L. c. p. 33. Herodot. L. 1. c. 73. Plin. L. 7. c. 56. Jul. Pollux. Onomast. L. 8. c. 10. Diod. Cretens. L. 5. p. 235. Denna namnledning af Skiuta behagar J. G. Wachter in præf. ad Gloss.; men Skiuta är kommit af gamla Götska ordet Skiött, Snart, och Skiött af Giuth (Tart. & Calmuck.) långt bort, (v. supr. huj. cap. §. 1. &. 3. in not.) hvaraf Gauth, Göter eller Scyther synas nämnde, så at Skiuta ej är rätta rot-ordet.
- ↑ cfr. C Nepos. in Milt.
- ↑ Picterne kommo med långa skiepp från Scythien och satte sig ned i Norra Britannien. v. Beda. Hist. Eccl. Angl. L. 1. De hade samma namn som wår Piteå-bygd har i Norrland: man har ock trodt dem wara komne derifrån: v. Loccen. Ant. S. G. L. 3. c. 8. Lagerl. Sv. A. & N. T. 1. L. 1. c. 2. Men begge kunna hafva fådt namn af samma flyttning. Skottarne (eller Scytherne (kommo strax derefter och blefwo af de förre wänligen emottagne. v. Beda. L. c.
