Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
95
bostäder, inträngt i Skythien, öfvervunnit Spalerna[1], och såsom segrare kommit till länderna vid Svarta hafvet. „Detta,” — tillägger Jordanes, — „blir också af Göterna i deras gamla sånger, nästan på historiskt sätt, allmänneligen erinradt”[2]. I de nya hemvisten vid Svarta hafvet skola de delt sig under särskildta regerande slägter[3], Östgöterne, som innehade östra delen af landet, under den Amaliska, Vestgöterne i den vestra[4], under den Balthiska ättens välde. Sina förstar tillskrefvo Göterne sin lycka i kriget och kallade dem Anses[5], hvilket öfversättes med Halfgudar[6]: deras sagor[7] förvarade denna gudaslägts ätteledning,
- ↑ Ett Asiatiskt folk, hvars öfvergång öfver Tanais till trakterna norr om Svarta Hafvet Plinius känner. L. VI. c. 7.
- ↑ Quemadmodum et in priscis eorum carminibus pene historico ritu in commune recolitur. c. 4.
- ↑ c.5.
- ↑ Af denna uppgift c. 14. synes tydligen, att det Latinska Vesegothi är Vestgöter. Den Amaliska slägten skall haft sitt namn af en gammal konung Amala. Den Balthiska (cui post Amalorum secunda nobilitas) af Götiska ordet Balth, som Jordanes öfversätter med Audax. Det är det svenska Båld.
- ↑ Enligt en annan läsart: Ansis.
- ↑ c. 13. Hos de Göter, som kallades Vandaler, hette den förnämsta ätten Asdingi. Jordanes öfversätter detta med: genus bellicosissimum. c. 22.
- ↑ Uti ipsi in fabulis suis referunt, säger Jordanes, då han
