Sida:Svea rikes häfder.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
97

Göter, Geter och Skyther, som mest vanställer hans arbete; hvarigenom åt de förra tillskrifves allt hvad de Gamle vetat att berätta om dessa sistnämnda vid Svarta Hafvet från uråldriga tider boende folk, och med detsamma Göternes utvandring från Östersjöns kuster uppflyttas i den mest aflägsna forntid. — Samma förvirring herrskar i hans geografiska underrättelser om Norden. Jämnför man dem med verkliga förhållandet, så visa de ovedersägligen nya källor, innehålla uppgifter, hvilka hos ingen af de Gamla eljest förekomma, och ha derföre endast kunnat grunda sig på hans eget folks kännedom om nordiska länder; ehuru denna varit blandad med fabler och i synnerhet af författaren sjelf missförstådd. Jämnför man dessa underrättelser med Grekers och Romares geografiska system, så röjer sig tydligen, att detta bestämt den synpunkt, hvarur Jordanes sjelf betraktat dem; hvarigenom hans framställning sjunker tillbaka i ett haf af oreda och oupplösliga motsägelser. — Af Ptolemæus har han lärt, att Scandia eller Scanzia vore en stor ö i nordliga Oceanen, midtemot

    följer; ehuru denne ur andra gamla författare gjort tilläggningar. (Nonnulla ex historiis Græcis et Latinis addidi convenientia, initium finemque et plura in medio mea dictatione permiscens. Præf.)

7