Weichselflodens utlopp. Men denna föreställning, som tillhör den gamla Geografien, motsäges åter af hans egen straxt derpå följande beskrifning, efter hvilken Skandien icke är en ö, utan, enligt verkliga förhållandet, sammanhänger med det nordostliga Europa. Den har mot öster, säger han, en ganska stor sjö i sjelfva midten af jorden, hvarur en flod, Vagi, vatturik hvälfver sig i Oceanen[1]: mot vester och norr åter det stora verldshafvet, hvilket liksom med en utgående arm här gör Germaniska hafvet till en vidsträckt vik. Den från nordliga och vestliga Oceanen utgående hafsarmen är tydligen Östersjön; hvilken således ej kan menas med den omtalta stora Insjön, utan måste denna sökas längre åt öster i det nu varande Ryssland. Föreställningen om Ryssland såsom ett vidsträckt land med en stor sjö i midten återfinnes hos Arabiska Geografer[2]. De trodde att den
- ↑ Habet ab oriente vastissimum lacum in orbis terræ gremio: unde Vagi fluvius, velut quodam ventre generatus, in oceanum undosus evolvitur. Ab occidente namque immenso pelago circumdatur: a septentrione quoque innavigabili eodem concluditur oceano, ex quo, quasi quodam brachio exeunte, sinu distento, Germanicum mare efficitur. c. 3.
- ↑ Ibn-el Wardi. Se öfversättningen och förklaringen af detta ställe hos Frähn; Ibn-Foszlans und anderer Araber Berichte über die Russen älterer Zeit. St.
