Vetalahed, hvilket förklaras med Danska öarna. Den inhemska källa, hvarur denna sägen troligen flutit, är en gammal Svensk Folkvisa, hvilken Johannes Magnus omkring 100 år derefter i latinsk öfversättning upptog i sin Historia, och hvilken ännu erinrades och sjöngs i 17:de århundradet[1]. Der
- ↑ Verelius (Annot. ad Hervar. Saga. p. 113.) anför trenne
strofer deraf så lydande:
Enn Erikur fyrste konunger var
I Gautalandinu vida
I bragd oc i hugi snialler madr
I vigi (krig) sua auk i fridi.
Han var auk er (som) fyrst i Vitalum ärdi (skördade).
Eig var i Vitalum nokorn till
Er plugin mundi thar vænda.
Gautana ginstan Erekr mild
Thock utan konunge utsendir.
Han var auk er fyrst i Vitalum ärdi.
Sua sendi han them i Sudurlaund
Er fyrst thar byrjadu bua.
Auk med thein margan sniallm man
Er theim skyldi hallda i rua.
Han var auk er fyrst i Vitalum ärdi.Sudurlaund, dit utvandringen äfven skall gått, betyder Tyskland och andra åt söder belägna länder: Suderman i de gamla Lagarna, en innevånare derifrån. Verelius har känt flera strofer af visan, hvilka han dock ej anför. Af Johannis Magni öfversättning ser man åtminstone, att i det följande omtalas, huru en Humel eller Humble (Humelus) blef de utvandrande Göters förste konung: Af dennes son Dan skall Dannemark fått sitt namn. Hadorph (Anmärkn. till Chron. Pros.) säger att visan ännu i hans tid söngs af folket i Vestergötland och Dalsland.