säges ock att utvandringen skett till Söderland. I den omtalta konung Erik vill Krönikans författare igenkänna Jordanis Beric. Han anför sedan Goderich och Filmer såsom Göternas konungar, bägge efter Jordanes. Han åberopar tillika Adam af Bremen, Rodericus Toletanus och Danska Krönikor, men har dessutom, liksom den Mindre Rimkrönikan, äfven rådfrågat en annan källa; om hvilken strax mera.
Den Mindre Rimkrönikan, äfven från medlet af 15:de århundradet, liksom den förra af okänd författare, men något äldre[1], är ännu rikare på konungar, som både för Sverige och sanningen äro främmande. Den har hämtat dem ur en den tiden i Sverige välbekant Saga, i hvilken äfven de konungar, hvilka Jordanes, närmare sin egen tid, fullkomligen historiskt skildrar — en Attila, en Theoderic — framträda helt och hållet såsom Fabelhjeltar. Vi mena den stora krets af äfventyr,
- ↑ Dennas prosa bibehåller någon gång den mindre Rimkrönikans rim: och dess polemik mot dem, som i Svenska konungalängden uppföra så många främmande konungar, synes vara rigtad mot den mindre Rimkrönikans författare. Första stycket af mindre Rimkrönikan slutar med Carl Knutsons Konungaval. Den har blifvit fortsatt till Sten Sture d. yngre. — Script. R. Su. T. I. s. 252.
