inhemska och Isländska underrättelser instämma således deri, att det fanns ett Götaland på båda sidor om hafvet. Först mot slutet af 7:de och i 8:de århundradet nämnas Slaviska eller Vendiska folk i norra delen af Tyskland och på Östersjökusterna[1]. Äldre än dessas välde måste således både det Götiska väldet i dessa orter och erinringarne derom vara; och dermed är ur gamla nordiska minnen ett förhållande uppdagadt, hvilket både i afseende på tid och omständigheter otvunget förbinder sig med hvad Jordanes i 6:te århundradet berättade. Ty äfven han, och med honom hela ålderdomen, så långt några underrättelser gå, fann Göter på båda sidor om Östersjön. Så väl hos honom som i den inhemska öfverlemningen förenar sig dermed sagan om Götiska utflyttningar från Skandinavien. Till riktningen synas de skilja sig, då en skall ha gått åt trakterna kring Weichseln, en annan åt Danska öarna. Det äfven omnämnda Söderland, hvarmed i den tidens språk Tyska länderna utmärktes, och det Reidgotiska riket på andra sidan Östersjön, skulle väl kunna förmedla denna olikhet; men det är för öfrigt alldeles ej nödvändigt, att dessa utflyttningar varit en och samma
- ↑ Thunmann l. c. s. 128—131.
