eller samtidiga. — Ett lärt missförstånd har väl till en del föranledt flera gamla Danska Annalisters så bestämdt yttrade tanka om det Danska både folkets och rikets ursprung från Sverige. Hos Isidorus, en författare af 7:de århundradet, hade de läst, att Dakerne (Daci) voro af Götisk härkomst[1]. Att Daker och Daner voro samma folk, antogs för afgjordt; ehuru de förre bodde i östra Donauländerna. Göterne voro lika otvifvelagtigt de Svenske Göter; och detta anfördes till att styrka det Danskarne från Götaland utgått. Men att desse Annalister häruti endast sökte bekräftelse på en äldre inhemsk sägen, är äfven tydligt. Saxo, som ej känner Isidorus, har redan berättelsen om Humble och hans söner. Det Danska namnet höres först i 2:dra århundradet, och Ptolemæus finner det då i det sydliga Skandinavien. I det 6:te finnes det redan på andra sidan hafvet, hos Procopius, men tillika innom sjelfva Skandinavien, hos Jordanes. Detta bekräftar verkeligen den inhemska sagan om
- ↑ Daci sunt Gothorum soboles. Isidorus Hispalensis, Origin. L. IX. c. 2. Thomas Geismer, som skref vid år 1431, citerar stället (Compend. Hist. Dan. hos Langebek I. 289). Men redan Chronicon Erici Regis, hvilken Thomas Geismer här följer, synes stöda sig på en slik missförstådd lärdom, då den åberopar Veteres Historiographi till bevis för samma mening.
