torftiga underrättelserna om fäderneslandets fornålder bilda en sammanhängande Historia, en lång besinningstid och gissningarna fritt spelrum. Äfven med allt hvad man ur Jordanes och Thidriks Saga lånat, blefvo dock stora luckor i sjelfva konungalängden; och det var Jordanis egen på god tro antagna berättelse, som vållat dem. — Genom den föreställningen, att allt, hvad de Gamle förmäla om Skyther och Geter, angick hans från Skandien utgångna Göter, flyttades dessas utvandring upp i sjelfva uråldern. För denna hade man ingen annan hjelpreda än Bibeln hvilken christelige latinske författare begynt använda på den verldsliga Historien. Att Göterne härstammade från Magog, Japhets son, hämtade man af den nämnda Isidorus, som derföre åberopar Profeten Hesekiel till bevis[1]. Man sökte jämnförelsepunkter uti den Bibliska tideräkningen; och trodde sig förmodligen ha funnit sådana, emedan uti den mindre Rimkrönikan följande underrättelse förekommer angående den förste Göthakonungen Erik:
- ↑ Isidori Chronicon Gothorum i Grotii Hist. Goth. p. 708. Satsen, som genom Johannes Magnus blef namnkunnig i Sveriges Historia, men ingalunda har honom till upphofsman, förekommer i Norden först hos
