Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
153
inhugga underrättelse om sina bedrifter[1]. Flera Runeinskrifter i berg finnas i Sverige och Norrige[2]. Att de fleste af våra, till aflidnas åminnelse uppresta, så talrika Runstenar äro från redan christna tider, är klart af inskrifternas innehåll, om äfven det korsmärke, hvilket så många föra, i sig sjelft vore ett tvätydigt Christendomsmärke[3]. Deremot är lika
- ↑ L. IX. p. 173.
- ↑ Linné i sin Vestgötharesa, s. 144. omtalar en Runeristning i ett berg vid Kallebeck nära Götheborg, ej långt från den så kallade kunga-grafven. Han fann tre ristade rader, som sträckte sig vid pass 100 alnar i längden. Bokstäfverna, som syntes vara Runor, ehuru ovanliga, och 2 eller 3 quarter långa, stodo inom linier, som sträckte sig längs åt en flat och sluttande bergsklippa. Torf låg på flera ställen öfver skriften till 2 eller 3 fingers tjocklek. — Tham, som lät genom Hilfeling häröfver göra ritning och beskrifning, liksom öfver en dylik ristning vid Holasjö nära Götha elf, ehuru ingendera äro allmängjorda, säger (Bref till Lector Luth i Bihang till Skara Stifts Tidn. för 1794. N. 51), att tecknen synas ha varit Runor. Biskopp Wallin har i Acta Societ. Upsal. 1751. p. 132. meddeladt en kort Runeinskrift på ett berg i Bro socken på Gotland. I Södermanland finnes det så kallade Runberget vid Sunbyholm i Jäders socken. Flera Runeinskrifter i Uppland äro tecknade på liggande berghällar. Klüver har i sina Norske Mindesmærker aftecknat en Runeristning på en klippevägg i Stördalen i Norrige.
- ↑ Korstecknet är för öfrigt så litet uteslutande christeligt, att det går upp till den äldsta hedendom. De så kallade Kummelgrottor och Kummelgrafvar äro de åldrigaste monumenter Norden och det vestra Europa kunna uppvisa. (De finnas i Skandinavien, dock ej ofvan Götarike,
