Sida:Svea rikes häfder.djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
167

liggande likstenar med dubbla inskrifter, en med Runor, en annan med munkstil[1]. Nordiska mynt med Runeinskrift finnas, med säkerhet, från 11:te århundradet, och flere af dem visa redan sådana dubbla inskrifter. Ytterligare exempel på bägge skrifsättens blandade bruk lemna Latinska inskrifter med Runebokstäfver[2]. Slutligen användes Runorna någon gång äfven till egentelig handskrift på pergament. Skånelagen, sålunda skrifven med runor, äges quar från det 14:de århundradet[3], och i det 16:de vittnar Olaus Petri, att man fann "uti gamle Lagböcker och andre skrifne Svenske

  1. l. c s. 30. Likväl finnas ännu liggande grafstenar blott med Runor från 15:de århundradet på Gotland. En sådan på Lye kyrkogård nämner årtalet 1449. En annan dylik sten i sjelfva kyrkan har året 1444, med tillägg, enligt Runcalendarium, att då var ᚠ Gyllentalet, ᚱ Söndagsbokstafven.
  2. Sådana finnas på klockor från 13:de seklet. Äfven lagda Grafstenar ha Latin med Runor. Worm. Monum. p. 176.
  3. En pergamentscodex på Academiska Biblioteket i Köpenhamn. Den är åtföljd af tvenne med Runor skrifna konungalängder, upptagna af Langebek. Script. Rer. Dan. T. I. Det af J. F. Peringsköld utgifna Fragmentum Runico-papisticum anses ock vara från 14:de århundradet. Berättelsen om den i träskifvor ingrafna Helsingelagen, som ännu 1364 skall funnits i Själångers kyrka i Medelpad, beror på ett missförstånd, hvarom se Rabenius, de Fat. Lit. Jurid. in Suecia, p. 93.