samtiding Sven Åkeson[1], så fattig i sin berättelse om den forntid, i hvilken Saxo sammanfört så många sägner, aflägsnar ännu mer tankan på äldre nordiska skrifteliga källor. „Efter gamla mäns berättelser” hade han sammansatt sin korta Danska Konungahistoria[2], och utur Isländarnes sånger[3] hade han lärt, att af Skjöld Dannemarks Konungar kallades Skjöldungar. Munken Theodoric, Norriges förste inhemske Häfdatecknare (omkring 1160—70) åberopar sådana sånger, såsom sin förnämsta källa. „Jag har ansett mödan värdt — säger han — att i korthet uppteckna detta lilla om Norriges gamla Konungar, såsom jag kunnat
- ↑ Sveno Aggonis Compend. Reg. Dan. Hist. a Skjoldo ad Canutum VI. Langebek. T. I. p. 42. Han skref, såsom Dahlman (Forschungen auf dem Gebiete der Geschichte. Altona 1822. p. 180) bevisar, före år 1187, och före Saxo (Contubernalis meus Saxo säger han sjelf), hvars beslut att skrifva Danska Historien han omnämner. c. 5.
- ↑ Ne fabulose videar historiam narrare, quantum ab annosis et veteribus certa valui inquisitione percontari, compendiose perstringam. Proem.
- ↑ Modis Islandensibus. c. 1.
i munnen på Hadding och hans hustru, bildad efter den mellan Njord och Skade, hvaraf Edda anför början. Dæmis. 22. (Müller). Af det gamla Bjarkamal, hvilket Saxo på sitt sätt meddelar, finnes begynnelsen i Heims kringla, Olof d. Hel. Saga, C. 220, och 3:ne strofer i Skalda. Ed. Rask. p. 154.
