Sida:Svea rikes häfder.djvu/223

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
201

funnit på Grönland[1] och tillbytte sig af dem pälsvaror. Ingen varagtig förbindelse uppkom för öfrigt med detta land, hvilket likväl af en Grönländsk Biskop år 1121 besöktes[2]; men utan tvifvel är det någon del af Norra Amerikas kuster, som i dessa gamla Isländska berättelser framträder, — 500 år före Columbus[3].

  1. Are Frode c. 6. De kallades, för sin klena, skrala vext, Skrälingar af Isländarne, och beskrifningen om deras utseende påminner om Eskimoerna.
  2. Torfæus. Vinlandia Antiqua p. 71. Vid mynningen af den stora St. Laurentsfloden i Norra America finnes på södra sidan en landsträcka, som kallas Gaspé, eller Gaspésie, fordom bebodd af en Indiansk stam, som tillbad solen och var utmärkt genom mera bildade seder. En del af denna stam dyrkade korset före Missionärernas ankomst, och förvarade en gammal muntlig öfverlemning om en vördig man, som en gång skall till dem öfverfört detta heliga tecken, och dermed befriat deras land från en smittosam sjukdom. Man vore frestad att i detta land igenkänna det gamla Vinland och i dess Apostel den Grönländske Biskoppen. Malte-Brun , Neuestes Gemälde v. America, aus d. Französ. Leips. 1819 s. 145. Medeltalet af de försökta förklaringarna utaf stället i Heimskringla om den kortaste dagens längd i Vinland utsätter den till 8 timmar. (Torfæi Vinl. Ant. mot slutet). Detta läge under 49° instämmer med den nyssnämnda traktens. Den beskrifves såsom fruktbar, och de hafstöcken, hvarföre det anmärkes vara utsatt, skulle der kunna mildra vintrarna.
  3. Eyrbyggia Saga c. 64. berättar att en Gudleif Gunlaugson mot slutet af Olof den heliges regering på en sjöresa vester från Irland af en stark storm blef drifven långt ut i havet i sydvest. Han kom slutligen till