Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
210
till Olofs ära, innan han ryckte pilen[1] ur hjertat, och dog. De voro alle Isländare. Harald Hårdråde var sjelf skald[2] och domare öfver skalders förtjenster. „Väl ser jag,” — sade han till Isländaren Arnor Jarlaskald, hvilken gjort tvenne quäden, ett öfver Konung Magnus den gode, ett annat öfver Harald sjelf, och i Konungarnas närvaro framsade[3] dem — „Väl ser jag skillnaden mellan dessa quäden: de som lära sig mitt skola snart glömma det; men quädet om Magnus skall lefva i menniskors minne, så länge Nordlanden varda bebodda.”[4] Efter ett offenteligt föredrag af en skaldedikt lärdes den af några bland de närvarande utantill, och man har exempel att en Konung nekade
- ↑ Han såg på den och sade: Väl hafver konungen födt oss, efter fettman sitter än på mina hjertrötter. Heims kringla. Olof d. H. S. c. 247.
- ↑ Berömdast äro hans så kallade Gammanvisor. Heims kringla, Harald Hårdr. Saga, c. 15. Dessa, i hvilka han på en gång besjunger sina bedrifter och klagar öfver sin Ryska Älskarinnas förakt, ha mycken poetisk förtjenst. Första strofen finnes (men origtigt öfversatt) i Heims kringla Ed. Peringsk. l. c. Så många, som äro öfriga, ses anförda hos Bartholin. Ant. Dan. p. 155. seq.
- ↑ Att quäda, det ord, hvarmed ett sådant föredrag betecknades, betyder både sjunga och tala. Troligen framsades skaldequädena med en slags sjungande declamation.
- ↑ Fem strofer af detta finnas i sjelfva verket ännu bibehållna. Torfæus, Hist. Norv. P. III. L. 4. c. 13.
