LadeJarlarne i Norrige, Sköldungarne i Dannemark räknade till honom sina anor. Saxo synes sjelf på ett sådant förhållande ha afseende, då han talar om Odens ständigt faderliga omvårdnad för de Danska[1]. Upsala-konungar dyrkade honom såsom sin skyddsgud, och om Styrbjörn, före slaget på Fyrisvall, blir rådd att helga sitt offer åt Thor, vänder sig deremot Erik Segersäll till Oden, hvarefter Thor endast uppenbarar sig för att spå olycka åt sin dyrkare[2]. Såsom Gud, Konung och Konungafader nämnes äfven Oden af gamla utländska författare. Han är, säga de, — — „den uråldrige Woden, hvilken Anglerne dyrkade såsom gud, och från hvilken nästan alla de Barbariska Folkens Konungaslägter leda sitt ursprung[3]” — han är Vuothen, Konung öfver Barbarernas
- ↑ Saxo L. VIII. p. 157.
- ↑ Thattr om Styrbjörn. Müller Sagabibl. III. 142.
- ↑ Wilh. Malmesburiens. De gestis Regum Angliæ c. 1.
ättlingar, ehuru många nu ej bry sig om denna tro,” säger hedningen Arnvider till Olof Skötkonung. Heims kr. Olof d. H. Saga c. 96. Såsom sådane kommo Konungarne till Valhall äfven utan att dö på stridsfältet. Se Thiodolfs vers om K. Vanland. Yngl. S. c. 16.
