Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
310
luftstigen trampa — skall västan fara för Vindhjälmsbron — [1] förr’n hanen i Valhall segerfolket väcker”[2]. Så söng ålderdomen om Helge och hans fästequinna Valkyrian Sigrun, hvilken dog af sorg öfver Helges fall. — Att dö kallas skönt: „att fara till det andra ljuset”[3]. Själavandringen förekommer såsom en äldre, fordom trodd lära[4].
Denna urskiljning af den gamla Nordiska Skaldekonstens olika slag visar oss ock Mythologiens olika användande för olika ändamål. Strängt kunna gränserna så mycket mindre uppdragas, som här är fråga om samma hela. Äfven den äldsta presterliga skaldekonsten framlyser stundom i hvad dessa fordna hjeltesånger anföra om Magiens kraft och Runornas hemliga vettenskap. De voro
- ↑ Bäf-röst — himmelsbroen, regnbogen.
- ↑ Völsungaquida. Jfr. Helgaq. Hat. Man ser häraf att äfven Valhalls invånare troddes besöka sina högar.
- ↑ Atlamál str. 89.
- ↑ Helgi ok Svava er sagt att væri endrborin. „Det är sagdt att Helge och Svava blefvo återfödda.” Helgaquida Hatingaskada vid slutet. Þat var trúa i forneskio, at mæn væri endrborin, en þat er nu kaulluþ kærlingavilla. „Det var tron i ålderdomen, att män blefvo återfödde; och det är nu kalladt käringevilla.” Det prosaiska tillägget till Völsungaquädet det forna.
