med Oden af de slagna i striden; det är derföre, som denna kärlekens gudinna tillika öfvar en så afskyvärd och förstörande trolldom, att deltagande deruti ej ansågs för männer tillständigt[1]; det är sluteligen derföre, som hon, i Nordens gudalära, hvilken öfverallt mer ser på betydelsen än formen, framställes med attributer, hvilka mer påminna om kärlekens raseri än behag[2]; och det är icke heller utan betydelse för den upptagna religionens
- ↑ Denna trollkonst kallades Seid (ordet beslägtadt med sjuda) och var införd af Freya. Yngl.S. cc. 4, 7.
- ↑ De Gamles Venus far med dufvor, den Nordiska med kattor — djur, hvilkas brånad yttrar sig på ett fiendtligt sätt.
incolimus, Veneris appellatione coluerunt; inferius vero hemisphærium terræ Proserpinam vocaverunt. Macrobius Saturnal. L. I. c. 21. Det var denna Venus-Proserpina (Creuzer, IV. 168.), åt hvilken Athenienserne i de äldsta tider gåfvo mennisko-offer (l. c. IV. 346.), liksom ännu Themistocles åt Dionysos eller Bacchus (l. c. III. 234), i grundegenskaper samma gud som Frey. Gudinnan är den stora naturgudinnan, naturens quinnliga princip under mångfaldiga namn, äfven stundom Artemis eller Diana; ty den äldsta Diana var Kärlekens moder. Cicero de Natura Deor. L. III. c. 23. Men åt den Tauriska Artemis flöt ock menniskoblod — Schyticæ non mitior ara Dianæ. Lucanus L. I. — och Romarne hade äfven åt denna offrat menniskor. Gerh. Vossius de Origine et progressu Idololatriæ L. I. p. 262. Äfven den Indiska Bhavani är än lycksalighetens och vattnets gudom, än dödsgudinnan, och dyrkades fordom med mennisko-offer. Palmblad, om Hinduernes Fornhäfder, i Svea II. 117.
