Hoppa till innehållet

Sida:Svea rikes häfder.djvu/389

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
367

III. Men ej blott om Naturen, ej blott om Menniskans och Religionernas Historia, talar Mythologien; den har äfven en national-historisk betydelse, och i framställningen af gudar och andra väsenden, deras särskilda hemvist, deras strider och andra förhållanden, ligger ock folkets egen äldsta historia i mythens drägt. Vi ha redan sett att gudarne äro mensklighetens representanter; men de äro tillika det särskilda folkets; ty folket är och heter Godthiod, gudarnas folk. Sådan är nemligen den enda nationella benämning, som i den äldre Eddas egentligen mythologiska quäden förekommer: — Godthiod,[1]Gotar[2], Gotnar[3] (namnet skrifves olika), den yngre Eddas Gautar, Göter[4]. — Urkunderna bestämma

  1. Völuspá str. 24. Helreid Brynhildar str. 15, der det icke dess mindre äfven har en nationell bemärkelse, liksom YnglingaSagans Godheimar i Suithiod hin mikla. Frey kallas „Fólevaldr goþa” — gudafolkets (eller ock Göternas) styrare, Skirnisför str. 3. Gothar, (Göter) heter på Angel-saxiska Goda.
  2. I Vafthrudnismál, str. 12, säges om Skinfaxe, Dagens häst, att han är „hesta beztr meþ reidgotom”, enligt orden, den bästa hästen hos Reidgoterna: så kallades de på fasta landet boende Göter.
  3. Gotna-land. Grimnismál str. 2.
  4. Gautr och Goti, Gautland och Gotland är