Sida:Svea rikes häfder.djvu/401

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
379

omtalas — bo än idag på Kaukasus[1] i patriarkalisk författning under sina Eldar (Äldsta), fruktansvärde för grannar och resande genom röfverier[2]. Fordom herskade „Alanernas thron”[3], hvars kungaslägt berömde sig att härstamma från Gudarna[4], ända till Tanais[5], der staden Asow efter dem blifvit benämnd. Ty desse Alaner äro Orientaliernas och den Europeiska Medeltidens

  1. Henric Brenner följde år 1697 Fabricius, hvilken af K. Carl XI sändes som Legat till Persiska hofvet och lemnades der, för att följa det Persiska Sändebudet Sarug Chanbeg till Sverige. De togo vägen öfver Kaukasus 1699, men blefvo vid inträdet inom Ryska gränsen fångne, och Brenner quarhållen tills efter Nystadska freden, då han vid sin återkomst blef Bibliothecarius vid Kgl. Bibliotheket i Stockholm, och dog 1732. Han hade hört att Alaner ännu funnos på Kaukasus. „Cum ego in monte Caucaso inter Tataros, Komuckos vel Dagestanos versarer atque in castris eorum essem, satis certus fieri potui in montibus illis adhuc habitare Alanos”. Notæ in Epitom. Commentt. Moysis Armeni. Stockh. 1723, p. 87.
  2. Klaproth, Reise in den Kaukasus II, 608, och Asia Polyglotta s. 83.
  3. „Solium Alanorum” — Abilfeda i Reiskes öfvers. hos Büsching, Magaz. V. 315.
  4. Moses af Khorene, Histor. Armen. L. II. c. 47. p. 162.
  5. Ritter, Erdkunde II. 845. — Äfven enligt Osseternas egna traditioner. Klaproth Reise in d. Kaukasus I. 67, 69.