Sida:Svea rikes häfder.djvu/402

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

380

Asar[1], och berättas förr sjelfve ha kallat sig med detta namn, hvilket ännu tillägges dem af deras grannar Tatarerna[2] och Georgierna. Benämningen Osseter är den, hvarmed de vanligen utmärkas[3]. — Så tycker man sig i Mythologiens bilder äfven igenkänna historiska gestalter; liksom vid synkretsens rand i det blå fjerran himmel och jord sammanflyta. — Men det är först i följande afdelning, som vi utförligare kunna häröfver yttra oss.


VIII.
Ynglinga-Sagan.


Vi ha sett att i den Nordiska Mythologien ej en eller några få enskilda författare, utan i sjelfva verket en hel tidsålder talar till oss. Det samma gäller äfven om de mer Historiska Urkunderna för Nordens forntid. Men i det ena som andra

  1. I de Ryska Krönikorna förekomma de under namn af Jasser. Karamsin, Ryska Rikets Historia, Tyska öfvers. Riga 1820. I. 224.
  2. Oss enligt Klaproth l. c. p. 68. Till uttalet alldeles samma ord, som det Nordiska Ass (läs: Åss) nomin. sing. af Æsir, (Asar).
  3. Af Georgierna kallas de Osi, men deras boningsplatser Osethi, hvaraf namnet Osseter uppstått.