Sida:Svea rikes häfder.djvu/419

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
397

beledsagande folk, som kallas Asar, hvars Förstar tillskrefvo sig gudomlig härkomst, hvilket sjelfva namnet äfven synes innebära[1]; och det är ej blott från Medeltidens författare i Orienten och Europa som detta namn återljuder. Redan Strabo sätter ett Asia uti inskränktare bemärkelse vid östra sidan af Mæotis[2] samt Kimmeriska Bosporen, och dersammmastädes folket Aspurgianer[3],

  1. I Abassernas språk på Kaukasus betyder Anscha Gud. (Klaproth, Asia Polygl. Tab. IV). Det påminner om det Götiska Anz, (jfr. ofvanföre s. 288), hvilket åter är det Nordiska Ass. Liknande ord i samma bemärkelse förekomma hos flera nationer. Hos de gamla Kelterna var en gud Hesus eller Esus. Hos Tyrrhenerna hette Gudarna Aesi (Αίσσί), hos Etruskerna Gud Æsar, i Ostiakernas och flera Siberiska folks språk heter Gud Ejs, Ess, Esch, Öss eller Ösch, hos Inderna är Isan ett Guds namn, hos Perserna Jezad. Jfr. Hallenberg, de nominis Dei Gud in Suiogothica cognatisque Linguis origine, pp. 60, 61. Enligt Görres (Deutsch. Museum 1813, s.503.), betyder As på Persiska Herre, Asr Gud, Genius, Ised Dæmon.
  2. L. VII. p. 311. L. VI. p. 492. Ed. Casauboni.
  3. L. XII. p. 556. L. XI p. 495. På ett annat ställe L. XI. p. 511, talar han om ett Nomadiskt folk, Asii, på östra sidan om Kaspiska hafvet, hvilka hade undanryckt Grekerna väldet öfver Bactrien. Troligen de samme Alaner (Asar), om hvilka Ammianus Marcellin. L. XXXI. c. 5. säger, att de äfven sträckte sig djupt in i Asien, ja inemot Indien: "Orienti acclines, diffusi per populos ac gentes amplas, Asiaticos vergentes in tractus, quos dilatari adusquo Gangem accepi fluvium."