Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
406
mythologisk och historisk bemärkelse. I det förra afseendet äro Jotnarne dels symboler af fiendtliga naturkrafter, dels onda varelser och fiender i allmänhet[1]. Såsom Gudafolkets och menniskornas fiender äro de ock dessa till gestalt och egenskap motsatta. Inbillningskraften har uttryckt
- ↑ Den hedniske skalden Einar Skåleglam kallar Norrska Jarlen Håkans seger öfver Drottning Gunhild och hennes söner, Harald Hårfagers sonsöner, (hvarefter Jarlen åter lät upprätta afgudahusen och offren öfver hela Norrige) för: „Veg Jótna,” Jotnarnas nederlag. Heimskr. Olof Tryggvas. Saga c. 16. Här förekommer namnet i den allmänna bemärkelsen af fiende. I samma mening säger Olaus Petri om våra förfäder: „Men the som tyranniske voro, och gjorde allom öfvervåld och orätt och passade på ingen, kallade the Jettar, Resar, Troll och annat sådant, och efter sådana Tyranner plägade boo på faste slott och fäste, så kallade the theras slott Berg och Borgar, och them som derpå bodde kallade the Bergatroll, och deras hustrur, som ock arge och onde voro, kallade the Gijgrar, eller annat sådant, som gamle vijsor och Tiderichs van Berne Historia eller Fabel klarliga betygar. Och när the ville beskrifva onde och arge tyranner, sade the them vara fule, långe och grymme, plumpacktige och ofandelige, ändå att the ej voro större och vanskapeligare än annat folk — — Så plägade ock våre förfäder kalla them Dvergar, som med theras list och illfundighet mycket ondt bedrefvo — — thesse Dvergar beskrifvas i Rijm och Vijsor, att hafva varit små, ty the hafva haft litin makt, dock stora listighet. The säjas ock bodt i berg, thet är the hafva väl bevarat sig att ingen skulle göra them något ondt.” Olai Petri Svenska Chrönika. Scriptt. R. Suec. T. 1. S. 2. p. 219.
