Sida:Svea rikes häfder.djvu/430

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
408

umgänge med Danska Konungen Sven Ulfson, hvilken här i landet hade gjort krigstjenst i tolf år[1], har hört dem omtalas. Han säger, enligt denna Konungs berättelse, att stundom ett folk plägade hastigt nedstiga till slättlandet från bergen, härja allt, om ej det kraftigaste motstånd skedde, och derpå återgå till sina okända gömslen[2]. Han hade hört mycket derom berättas af åsyna vittnen, tillägger han, hvilket han förbigår för kortheten skull. Upp vid Nordliga hafvet och i Norriges skarpaste fjelltrakter, förmäler han på ett annat ställe, har jag hört att vilda quinnor finnas, och män som endast bebo skogarna, och sällan visa sig; de nyttja vilddjurs hudar till kläder, och deras språk liknar mera ett djuriskt läte än menskligt tal[3]. Af

  1. Under Konung Anund Jacob. „Nuper sub Jacobo rege XII annis in illis regionibus militavi,” säger han sjelf hos Adam. Brem. c. 82, eller 229. Jfr. c. 107, ell. 54.
  2. Narravit igitur mihi Rex Danorum sæpe recolendus gentem quandam ex montanis in plana descendere solitam, et incertum esse, unde veniat, semel aliquando per annum vel post triennium, inquit, subiti accedunt. Quibus, nisi totis resistatur viribus, omnem depopulantur regionem, et denuo recedunt. Aliaque multa recitari solent, quæ brevitati studens omisi, ab his dicenda, qui hæc se vidisse testantur. Adam. Bremens. c. 232. ell. 90.
  3. In asperrimis etiam, quæ ibi sunt, alpibus, audivi