Isländrarna kallas detta folk Bergsboer, Jotnar, Thursar, Resar, Troll; det säges ha hålor och klyftor till boningar, rå djurhudar till kläder, vara fruktansvärdt för trollkonst och nattliga ströfverier, bortröfva boskap och menniskor, och äga ingen god egenskap utom ordhållighet[1]. Att dessa benämningar, med flera andra[2], ej endast betecknade
- ↑ Jfr. Neikter, Dissertatio Academica de Gente antiqua Troll. Ups. 1793. P. I. p. 15. P. VI. p. 69. Torfæus, Historia Norveg. P. I. p. 114.
- ↑ YnglingaSagan, c. 1., räknar ibland många underliga folk i det stora Svithiod både Resar och Dvergar samt Blåmän: de sista förmodligen, emedan de förstnämnda i Mythologien framställas såsom en mörk ätt, i motsats mot Asarne. Dvergarne troddes bo i jorden, och både de och jättarne vara skygga för dagen. Exempel på folktron att jättar och Dvergar af första solstrålen förvandlas i sten, förekomma redan i de Mythiska Sångerna. Alvismál, str. 36. Helgaquida HatingaSkada, str. 29. Fulhet utmärkte i allmänhet de äldre folken i Norden, om man skall tro Sagorna; ehuru undantag äfven förekomma, i synnerhet på quinnosidan. Ett folk, betecknadt med det mythologiska namnet Alfer (i
mulieres esse barbaras, viros autem silvicolas, raro se præbere videndos. Qui ferarum pellibus utuntur pro vestibus, et loquentes ad invicem frendere magis quam verba proferre dicuntur, ita ut vix a proximis intelligi queant populis, c. 239 ell. 97. — „Hvilken villfarelse — säger Högström, (Beskrifning öfver de till Sveriges Krona hörande Lappmarker s. 54). — hos de gamla Utlänningar är ej underlig, när man i vår tid hört Svenskt folk vara af den tankan, att man kunde ej tala Lappska, innan man tillförene lärt sig skälla”.
