Sida:Svea rikes häfder.djvu/434

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
412

Finne och Jotun för det samma[1]; och vi befinna oss således härmed på Historiens grund. Folket är tydligen de Skrithfinni, hvilka Procopius redan i sjette århundradet hört omtalas ifrån Skandinavien, och hvilka Paullus Warnefridi i det åttonde beskrifver[2]: de samme som Adam från Bremen äfven kallar Skritefingi, och säger att de berättas i löpande[3] vara snabbare än vilddjuren. De bo, enligt hans berättelse, mot Norden emellan Svenskar och Norrmän, i synnerhet i Helsingland; men han nämner dem äfven bredvid Vermländningarna[4]. De drogo således i

  1. Heimskr. Harald Hårfagers Saga, c. 25, der Jotun Svase säger om sig sjelf, att han är Finne. Hans dotter, en af Harald Hårfagers gemåler, kallas c. 26 en Finska.
  2. Jfr. ofvanföre s. 89.
  3. Nemligen på skidor. Saxo kallar samma folk Skricfinni. Quæ gens inusitatis assueta vehiculis montium inaccessa venationis ardore sectatur. Præfat. — Finni, ultimi septentrionis populi — — venationibus callent. Incerta illis habitatio est vagaque domus — — Pandis trabibus vecti conferta nivibus juga percurrunt. L. V. p. 93.
  4. Hæc (Suedia vel Sueonia) ab occidente Gothos habet et civitatem Scaranen, a borea Wermilanos cum Scritefingis, quorum caput Helsingaland. Adam Brem. c. 90 ell. 232. Genom missförstånd gör författaren nyss förut Helsingland både till ett land och till en stad.